-
sitter i ett hörn och tänker tillbaka på tiden då ja mådde sämst,
de va i åttan för två år sen.
ja skolkade hela åttan, hade egentligen ingen anledning till de,
började skolka nån gång då och då för vi gjorde nå tråkigt på lektionen,
eller redovisa som ja hatar,
och ibland gjorde ja de för att de va "coolt"
sen så fastna ja i de där.
ja sa till mej själv att ja ska gå på lektion, men de sluta alltid me att man låg i nån soffa och sov.
fick prata me rektorn efter några veckor.
sen vart soc indragna och tillslut bup.
sluta me att ja låg och sov på skolan tills soc hämta mej.
nästa dag vare likadant.
och ibland for ja till bup.
dom ville att ja skulle prata me en läkare osv.
dom ville att ja skulle gå igenom nån grej me en läkare för att ja skulle sluta va så blyg.
ja sluta snacka me soc tillslut också.
men ja kan fortfarande träffa dom på vännäs och få nya tider som ja aldrig går till.
dom ser väl att ja inte har förändrats nått än.
mina två bästavänner tog livet av sej mitt i allt de där också.
och ja börja röka, egentligen bara för att de va "coolt"
och då man vill sluta röka så e man inte tillräckligt stark.
ja har försökt, men aldrig lyckats. ja har fastnat i de där.
ja har rökt i snart tre år. ja tycker inte de e så farligt, ja kan gärna fortsätta röka,
men de finns dom som vill att ja ska sluta.
när ja tänker tillbaka börjar ja gråta.
tänk allt som ja kunde gjort annorlunda.
tänk hur mitt liv hade vare nu isf..
de hade vare så mycke bättre.
allt hade vare annorlunda nu om ja hade gått på lektionerna, skött mej hemma, inte rymt osv.
allt hade vare så mycke bättre.
Det går alltid att ändra, ge inte upp!
